Hej på er alla där ute!


 Hej på er!        http://lenjangel.webblogg.se/images/2007/img_3537copy_1184876885_1527907.jpg

vad tiden går..
det är nog över en vecka sedan jag skrev nu..

har haft mycket att göra..
mycket plugghar det varit..

usch..
ibland önskar man att man vore lite  igen..
tänk..
ja tänk vad glad man var då :)

man skulle säkert springa runt i trädgården nu då och leka bland löven…
gu vad härligt.. sedan går man upp på morgonen och går till skolan och över på att skriva lastbil, hus, sko och schema och sedan när det är matte har man just lärt sig delat med och man har ingen aning om vad multiplikation är eller addition inte heller subtraktion eller ekvation vet man vad är det?

men nu sitter man här.. har fått en ledig kväll för att försöka att inte stressa. gått en runda för att få motionera lite. sedan kommer man hem och är jätte trött..

går och lägger sig vid 9 för att försöka sova.. ligger och vrider och vänder på sig. omöjligt att sova är det.. när klockan slår 02:00 har man äntligen slumrat till. efter en halvtimme rycker man till och ligger sömnlös i sängen.. drar fram en läxbok och gör allt för att det ska gå in i huvudet, bara för att man inte ska slösa på tiden genom att bara ligga i sängen och vänta på att somna.. när man vaknar på morgonen sedan får man stressa för att hinna med. slänger i sig frukost för att sedan springa till bussen.

kommer till skolan.. 1,5 h mattelektion.. ekvationer som x+y/56-z= 73b.. när man lagom har löst tallet är det dags för nästa lektion.. springer och hämtar böckerna och vidare till nästa lektion. 1h svenska.. schema stavar man inte längre.. utan schemat följer man nu.. dag ut och dag in..

drama, svenska, so, matte, idrott, biologi, vård och omsorg, el lektion, samhäll, teknik, extra idrott och medicinsk grundkurs

och allt var nu ett schemat kan inne hålla.. stressigt dag ut och dag in.. springer från sista lektion ut till bussen, upptäcker man har glömt matteboken, springer tillbaka. hämtar boken, springer till bussen, missar bussen.. väntar på nästa, pluggar under tiden.. sedan kommer man hem.. aktiviteterna man innan hade är inte på tall om.. nu måste man plugga och plugga.. sedan ligger man där i sängen igen.. väntar på att man ska somna..

tiden går..
man blir äldre och äldre..
stressigt och stressigare och stressigast..

men vad är det..
ett IG hit. ett IG ditt, ett VG och sedan ett G..
men vad är det..
varför klaga..
folk kan ha det värre..

men jag tror man klagar för att livet är så..
man klagar för man ska göra det..

jag försöker inte klaga iaf..
jag försöker hålla tyst istället..
jag ställer mig hellre i ett hörn och lyssnar på dom andras röster, klaga och stress…
livet är så..

man ska..
man ska inte..

man kan..
man kan inte..

man hinner..
men hinner inget..

ja..
livet var lättare när man va mindre.
man visste inte vad atomvapen var för något..
man begrepp egentligen inte vad som sagts på nyheterna på tv:n..

så visst.. du kanske stressar..
du kanske klagar..
du kanske tycker du har det pest..
men snälla nån.
försök se dom posetiva stunderna..
försök!!

jag menar inte att..
”tänk på mig.. tänk på stakars mig.. här går ni runt och klagar och så sitter stakars jag här ensam..”

ne det menar jag verkligen inte..
för jag har inte mått bättre än jag gör nu..
eller ok..
när jag var mindre då :D
men under dom 3-4 senaste åren har jag aldrig mått så bra som jag gör nu.
jag menar..
visst jag stresser hella tiden..
jag är otroligt stressad..
jag kan inte skriva något på ett enda prov (förutom matten) bar aför jag blir så orsäker och narvös..
men vadå..
det kan vara mycket värre..>
jag har en klassförestånader som är hellt ungebar tycker jag,,
hon lyssnar och försöker göra sitt bästa för att hjälpa..
och jag har många bra lärare som med försöker gör allt för att våran klass ska prestera bra..

jag är långt ifrån den bästa i klassen..
jag är långt i från bra..
jag är långt från ett bra självförtroende
men skit samma..

jag har en kurator både på skolan och på BUP som lyssnar otroligt bra…
klart att jag har mött en som är underbar som jag inte tror någon kan slå,,
men vadå..
dom finns där..
och dom stötar mig..

hallå!
slå upp ögonen..

stirrar du ner i marken kommer du bara trilla och hamna längre ner..
tittar du upp går du även sakta men säket uppåt..
klart att man säkert halkar ner en bit ibland..
men har man tagit et steg framåt tar man det lätt igen..

se fram,
ej bak
se upp
inte ner :D

och ha en förbanad bra dag

http://samzodiac2.files.wordpress.com/2007/09/lycka.jpghttp://samzodiac2.files.wordpress.com/2007/09/lycka.jpg

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Lämna en kommentar


Min diabetes och jag is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu