tänk om man kunnde få slippa diabetesen för en vecka, eller bara en dag.. eller hella livet.

hade det varit en dag hade jag utnytjat den dagen nu.
jag hade behöft komma hem från sjukhuset nu och kunna ägna mig åt livet istället.

men nejdå…
istället måste man ligga här inne och bråka med idiotiska blodsockervärden.

ska ha motorsprutan tills imon, kanske tills på onsdag. det får vi se imon.
har haft 3 olika läkare inne hoss mig idag.

först den som gick rounden och sedan kom min diabetesläkare upp och efter någon timme kom hon upp igen med en annan diabetesläkare och så snacka dom i en halv evighet…

efter ett tag hamnade jag lågt efter lunchen och hade svårt att få i mig en smörgås pga ångest och deppighet över att diabetes bara krånglar.
självklart var då sköterskan tvungen att berätta att jag var nere för läkaren som hade gått rounden och då gick hon in till mitt rum igen och började tjöta.

är det något vi kan göra för dig frågade hon.
ja skicka hem mig sa ja..

men det gick hon inte med på.. hon sa att det var det enda dom inte kunnde göra, sedan ångrade hon sig och så att det var många saker dom inte kunnde göra, men att det var en av dom.

______________________

jag vill bara hem här ifrån..

det blir bara motgång på morgång hella förbanade tiden.
och mamma och pappa hade försökt få tag på mig och så hade jag visst kommit åt en knapp på telefonen så att jag inte hörde det och då ringde dom till avdelningen istället och självklart berättar dom då för henne att jag inte ätit så bra, och så påstog dom att jag vägrade äta upp det jag hade på tallriken, men riktigt så var det faktiskt inte.
för jag åt en hell del och lämnade bara lite för att det minskar på ångesten att göra så eftersom då lurar jag mig själv med att tro att jag hoppar över att äta lite.

aja..
ingen ide att sitta här och klaga..
men jag vill så gärna hem…

upp till stallet..
till Dammie

ha det bra kram Anna