vad gör man när vänner sviker?
vad gör man när man ensam blir stående?
vad gör man när man känner att här finns egen luft kvar till mig?

jo man går där ifrån.
man vänder på klaken och går sin väg,
gör man kanske inte det så sätter man sig i ett hörn och andas minimalt lite.

inte ta någon plats,
inte synas.

men är det så det ska vara?
ska man behöva dra sig undan bara för man inte känner sig välkommen.

vem blir lidande om man stannar?
vem blir lidande om man går?

jo man själv blir det.
det är enbart man själv som lider för att man tänker tanken ”det är lika bra jag går”

varför  inte stanna kvar?
det blir ju ingen annan än du själv som berörs av om du stannar eller ej.

men vi är människor,
och trots att även vi är flokdjur så väljer man oftast att gå sin väg när man inte känner sig välkommen.

vi skiljer oss själv från våran natur,
från det vi egentligen är födda till att vara,
”Flokdjur”

en person som känner sig ensam och liten blir hellt plötsligt inte det var egentligen är,
för då håller vi oss inte till varandra.

när personer mår dåligt drar dom sig atomatiskt sig ifrån.
från allt annat som är ett liv,
in i en ensamhet,
in i sin egna värd.

från allt och till inget.
det är var blir.

så när vänner sviker,
när allt är mörkt,
när ingen lycka syns,

ja då är det inte menningen att vi ska dra oss undan.
vi är vad vi blivit.
vi är vad vi är.
och vad är vi?

människor, apor, andar, djur, skadedjur, perasiter eller liv?
välj själv!

vi är vad vi gör oss till.

©Anna Gillberg