sitter i skolgatan nu..

har nyss haft vård och omsrogs abete lektion efter det satte jag mig på en bänk i skolgatan och då kom min lärare (min lots) förbi. hon tittade mig rakt in i ögonen och gick mot mig.

självklart visste jag exakt vad det handlade om.
hon pratade med mig en stund och menade på att jag skulle följa med dom andra i klassen ner och äta. sedan sa hon att jag aldrig kommer klara av solan om jag inte börjar äta lunch och det ville hon verkligen att jag skulle göra och gå klart omvårdnads programet.

jag följde med dom andra ner till matsalen.
men självklart..
just innan trappan vänder jag

så nu sitter jag här.
och alla andra tror att jag inte äter bara för att få uppmärksamhet… :(

önskar jag kunnde ge dom min ångest så dom får se att jag inte allt spelar..

och grejen är att jag mår så himmla mycket bättre mot vad jag gjort innan. i 9:an och 8:an spelade jag enbart ett spel med att lura alla andra för att jag skulle slippa få äta. maten slängde jag på golvet, jag delade det i jätte små bitta rför att det skulle se ut som jag hade ätit. allt för att slippa. då ville jag verkligen gå ner i vikt.

nu vill jag bara bli frisk.
jag vill kunna äta själv.
hemma fungerar det så bra.
det är jätte skönt.

men här i skolan får jag ett val, då skriker ätstörningen högst av alla röster. :(