Just nu är jag bara så där urledsen på att ha diabetes.

Jag menar hur roligt är det på en skala från 1-10 att behöva ta blodsockret flera gånger per dag, behöva ta insulin, får många och svåra komplikationer om man inte sköter diabetesen

man känner sig ofta så himla annorlunda mot alla andra i sin egen ålder.

Tyvärr är man ju inte ensam om att ha diabetes och att vara trött på den.

Men man får bara lust att ställa sig och skrika och protestera ibland gör allt bara för att sätta ner en fot i marken säga ”jag vill inte ha diabetes! Jag vill vara som alla andra! Jag vill inte tänka på min sjukdom hela tiden”.

När man just har lagt sig ner i sängen och ligger bekvämt och håller på att somna hörs helt plötsligt det där lilla bekanta pipandet från pumpen hörs som tallar om att man behöver fylla på insulin.

Då har man inget val att resa sig upp, fast än att man gärna hade velat ligga kvar i sängen och bara strunta i det. Men skulle man göra det hade man sedan vaknat med ett högt blodsocker värde.

Och när man sätter sig för att göra prov i skolan, ja självklart har man antingen högt eller lågt blodsockervärde då och så kan man helt plötsligt inte prestera sig bästa för det.

Jag kan komma på 1000 negativa saker med att ha diabetes, men det är ingen ide att klaga. Det finns inget att göra åt det.

Jag har inget val att ha diabetes, jag kommer alltid att ha det och jag kommer dö med den.

Men nu ska jag sluta skriva

ni får ha det bra alla
kram Anna